Vänj dig aldrig vid sexism

Fastän det var jag som bad om notan och det är min plånbok som ligger uppe på bordet så vänder sig servitören till min sambo och ber honom sätta in kortet. Min sambo nickar åt mitt håll för att visa att det är till mig han ska vända sig till, för det är jag som ska betala lunchen. Jag betalar men det blir inge dricks. Att han inte fattar att det är 2017 och män inte längre är förmyndare åt kvinnor och att kvinnor också idag tjänar pengar och kan betala för saker både förbluffar och irriterar mig.

Kanske kan man argumentera att det inte är hans fel att han behandlar kvinnor och män olika – att han är en produkt av sin tid och borde få dricks för sin servering ändå. Men det förstörde upplevelsen för mig och jag får väl se det som en typ av negativ betingning. Kunde Ivan Pavlov genom betingning lära sina hundar att förstå att när han ringde i klockan så skulle de snart få mat kan väl jag göra ett försök att genom betingning lära en medelålders spanjor att den som ber om notan också betalar, även om det är en kvinna.

Det var som att resa tillbaka i tiden när vi var i Spanien på semester. Varje gång vi var ut och åt eller talade med personal på hotellet så vände de sig till min sambo (som är man) och pratade i huvudsak till honom. Det var också givet att det var han som skulle betala.

Efter ett par dagar så började jag sluta förvånas över beteendet och accepterade att så här är det. Jag började också förvänta mig att det skulle vara så. De menar ju inget illa. De är inte onda människor utan bara ett resultat av sin miljö de vuxit upp i.

Men dessa tankar gick snabbt över. För jag kände sedan nej, det här är sexism. När de bemöter mig och min partner så ser de inte två personer. De ser en man och en kvinna och baserat på de så tillskriver de oss olika egenskaper och roller som i sin tur leder till olika bemötande. Och jag blev arg över att jag började förvänta mig att så här är det. För det är en farlig väg att gå.

Det här inlägget handlar inte om min semester i Spanien utan såklart om något mycket större. Det handlar om när man känner att man blir behandlad annorlunda och vänjer sig vid det. När man får konstiga frågor under intervjuer (som en av Economistas grundare, Anna Svahn, uppger att hon kan få), när man säger något på ett möte som inte uppmärksammas med sedan tas upp av en man och det får uppmärksamhet, när man blir avbruten när man pratar, aldrig får en syl i vädret eller aldrig blir tillfrågad. När ansvarsuppgifter ska delas ut och man blir tilldelad något sist. Men blir frågad först när det har med administration eller hushållssysslor att göra. Och att man vänjer sig vid det. När man börjar tänka, ”Ja, så här är det ibland.”

Det handlar inte bara om små detaljer som att bli avbruten när man pratar under ett möte. Det handlar om att vi behandlar människor olika utan anledning p.g.a deras kön och att vi tillslut vänjer oss vid det. Kanske ser vi det även som en engångsföreteelse och missar att det är ett strukturellt beteende.

Att kvinnor har lägre löner än män leder tillslut till att kvinnor förväntar sig lägre lön än män. Detta är såklart inte enda orsaken till att kvinnor har lägre lön. Fastän kvinnor anger lägre lönekrav när de förhandlar får de mer ofta än män ett motbud som är lägre än deras krav. Så män anger högre lönekrav och får inte lika ofta ett motbud som är lägre, fastän de anger en högre summa. Jag skriver mer om detta i min kommande bok ”Hjärnkoll på pengarna – få råd med dina drömmar” som kommer ut 20 sep.

Kvinnor har idag t.ex. 6 procent lägre lön än män, en skillnad som inte går att förklara varför den existerar (som t.ex. genom utbildningsnivå, deltidsarbete, yrkesval etc.). Detta skapas inte medvetet. Ingen tänker nu ska jag se till att kvinnorna på företaget har lägre lön än männen. Allt detta sker omedvetet och av alla typer av människor – kvinnor som män. Det finns ingen att skylla på och det finns ingen syndabock. Det finns heller inget svar ”så här löser vi sexism”. Men det finns en viktig sak att komma ihåg och det är att aldrig vänja sig och tänka ”ja, så här är det ibland". Och att det inte spelar så stor roll. För det spelar visst roll.

Forskning från University of Pittsburgh visar att kvinnor mer ofta blir tillfrågade på jobbet att göra uppgifter som inte är av befordrande karaktär (de får frågan mer ofta oavsett om chefen är man eller kvinna). Detta kan tyckas som en liten bagatell men är ett exempel på hur vi tydligen ser olika på män och kvinnors roller och värderar deras tid på jobbet olika. Och i längden kan detta bli en faktor som påverkar karriären.

Det är lätt att tänka ”jaja, jag tar på mig att fixa julfesten” (fast du inte vill). Men om du tänker på det en gång till; är det inte konstigt att du kanske fick frågan bara för att du är kvinna? När man tänker på det från det perspektivet blir det helt absurt. Att inte den där spanjoren fattade att jag skulle betala, när jag bad om notan och när jag har plånboken framme på min sida av bordet… bara för att jag är kvinna? Att föreställningar om kön ibland är så stark att det går före information vi får från vår omgivning är jättemärkligt, och vi får aldrig vänja oss vid det.

Mitt bästa råd jag kan ge är att vara medveten om att sexism existerar, vara påläst om ämnet, och att uppmärksamma när du ser det eller själv drabbas av det.

Rekommenderad läsning:

http://www.kollega.se/man-overskattas-och-far-hogre-lon

http://kvalitetsmagasinet.se/protokollskrivande-hammar-kvinnors-karriar/

https://www.va.se/nyheter/2016/09/05/kvinnor-forvantar-sig-mindre-i-lon/