Röster från Grekland - Vad säger grekerna om krisen?

Jag befinner mig i Grekland på "kapitalistiskt volontärarbete" (med andra ord på semester och sätter sprätt på kontanter). Närmare bestämt befinner jag mig på ön Kreta tillsammans med dess drygt 600 000 invånare.

Det har skrivits många artiklar om den grekiska ekonomin. Åsikter, förväntningar och analyser delades flitigt tidigare i sommar, och vi pratade kanske mer om den grekiska ekonomin än det svenska vädret. Kommer detta bli ytterligare ett inlägg till den nu lite svalare debatten?

Mnnjjaaaoooneeeä

Det kommer förvisso att handla om den grekiska ekonomin. Men via ett perspektiv som intresserar mig mest. Vad tänker grekerna om saken? Hur ser de på framtiden och på det som har hänt?

Av alla dessa 600 000 invånare tänker jag haffa åtminstone en för att snacka pengar och grekisk ekonomi med.

Med nyfikenhet och naivitet som drivkraft ger jag mig ut på jakt.

Jag upptäcker snabbt att språket kommer bli en barriär. De greker jag först stöter på har engelskakunskaper som sträcker sig till att beskriva vädret och fråga om jag betalar kontant eller med kort. Och mina språkkunskaper i grekiska är inte helt oväntat obefintliga.

Och det är just här, när frågan om kontanter eller kort kommer på tal jag märker av den första spänningen.

Bara för att vara säker ställer jag ibland frågan "tar ni kort"? innan jag hänger mig åt konsumtionens klor i någon av deras butiker. Svaret blir alltid detsamma, "yes! Of Course. Why wouldn't we?!, med en passiv-aggressiv ton.

Det behövs inte mycket EQ (emotionell intelligens) för att höra irritationen och hårdheten i rösten när de svarar. Jag blir nyfiken. Är detta ett känsligt ämne? Greker och pengar?

Vad händer med människorna i Grekland?

Jag träffar först en norsk kvinna som flyttat till Grekland för flertalet år sedan. Hon jobbar i en av butikerna längst huvudgatan där jag bor. Hon berättar att krisen har märkts av mest i de större städerna.

"Folk letar i soporna för att klara sig. Och det har hänt att folk har tagit livet av sig", säger hon.

Hon säger att på Kreta märks det av mindre. Det är mindre konkurrens om jobben här. Och turisterna har inte påverkats av den.

Jag frågar om Alexis Tsipras är populär, om folk känner tillit till honom?

- Javisst, han bryr sig om folket och tänker inte på att mätta sig egen mun i första hand. Det är heller inte sant som vissa säger att greker inte vill betala skatt. Det vill vi. Men vi har inte samma uppbyggda system som i Skandinavien där vi vet att pengarna kommer tillbaka till oss i form av sjukvård t.ex. Därför vill också folk behålla pengar sjävla för att köpa sig privata sjukförsäkringar. Men det är svårt. Jag tjänar 4 Euro i timmen.

Eftersom vi kommit in på ämnet myter om greker fortsätter jag i samma spår.

- Stämmer det att greker går i pension tidigt. Så tidigt som 50?

- Nej! Folk jobbar till 65. Vissa går i pension vid 62, andra jobbar till de är 67 eller till och med 80. Grekland är ett land där vi jobbar som mest i hela Europa.

Jag nickar instämmande och drar mig till minnes att jag nyligen läst detta i en bok. Greker jobbar betydligt mer än många andra länder. Dock ligger de efter i effektiviseringen och lyckas inte producera lika mycket per arbetad timme som ett resultat av detta.

På tal om effektivisering. År 2013 beslutade Japan att lägga 200 miljarder SEK på att utveckla och förbereda för ett robotsamhälle inom en 10-årsperiod. Jag beslutar mig för att inte fråga om Grekland planerar för att effektivisera sig lite så de inte behöver arbeta så förbaskat mycket genom att utveckla ett robotsamhälle. Det känns som de först behöver få ordning på andra vitala saker som ekonomi och sociala trygghetsnät.

En annan säljare ansluter sig till samtalet. Hon är från Grekland och är ägare till butiken vi befinner oss i.

- Det finns telefonlinjer man kan ringa för att få stöd. Folk mår dåligt. De med utbildning åker till andra länder för att få jobb. 6000 läkare har flyttat till Tyskland. Det är den riktiga krisen. Att utbildade personer försvinner.

Hon fortsätter och berättar att yngre människor och de med utbildning har det lättare. "Är du 50 och blir av med jobbet, då är det svårt att hitta ett nytt".

Fler kunder börjar nu komma in i butiken och de behöver ta hand om kunderna. Jag tackar för deras tid och ger mig ut på gatan igen.

Efter ca 15 lidsamma minuter i solen kommer jag till en butik som säljer olivoljor och tvålar. Här kan man också köpa solskyddsfaktor vilket jag behöver så jag går in och köper en.

Det är inte många kunder i butiken så jag bestämmer mig för att försöka ta upp ämnet Grekland och dess ekonomi med butiksägaren som nu står bakom kassan. Hon är medelålders och ser vänlig ut. På vägen dit funderar jag hur ska jag öppna upp samtalsämnet. Ska jag först börja samtala om något mer lättsamt ämne, skapa kontakt, innan vi går in på det mer allvarsamma?

Jag frågar om hon kommer från Kreta. Hon ler och svarar ja.

- Vilket land kommer du ifrån?

- Sverige.

- Vad har ni för väder där nu, fortsätter hon.

Jag svarar att vi har ca 22 grader. Hon säger att det är väl OK. Inte så farligt. Jag svarar att det är så varmt vi får på somrarna. Det blir inte mer sommar än så.

Jag fortsätter med att berätta att vi har läst mycket om den grekiska ekonomin i svenska nyheter. Hur är det i Grekland nu? Jag väljer medvetet en öppen och lite luddig fråga.

- Det är inte så bra, men vi gör alla vårt bästa. Vi kämpar på.

- Vad behöver förändras i politiken för att det ska bli bättre tror du?

- Vi behöver få in fler unga i politiken. Som tänker annorlunda. Som kan tänka nytt.

Hon fortsätter att berätta att de unga får inga jobb och flyttar utomlands. Men att de behöver unga med utbildning kvar i landet. Hennes son studerar på universitet  nu och kommer försöka få jobb i Grekland, men får han inte det behöver han också flytta.

Hon ser orolig ut.

Jag slås av dåligt samvete som tar upp detta ämne som onekligen väcker starka känslor hos henne. Jag är tyst en stund för att se om hon fortsätter på ämnet eller vill avsluta samtalet.

Hon fortsätter och berättar att de måste tänka om. Jag frågar vilka hon refererar till när hon säger dem.

- EU.

- På vilket sätt behöver de agera annorlunda?

Hon säger att det är en svår fråga.

Jag vet inte om det är språkbarriärerna som gör det svårt att gå in djupare i ämnet, eller om hon inte själv vet. Jag får i alla fall inget svar på frågan.

Hon säger vidare, "de vill att vi ska betala. Men vi kan inte betala. Vi har inte pengar till det. Vi tjänar 400 euro i månaden. Att hyra lokalen för den här  butiken kostar 1000 euro per år. Hur ska jag kunna betala annat?"

- Du menar såsom skatter och så?

- Ja, och inte bara det. El, andra avgifter. Vi arbetar varje dag och tjänar 400  Euro i månaden.

Man betalar ca 23% i skatt i Grekland. En siffra som uppfattas som hög. Enligt managerna på hotellet där jag  bor är problemet att skatterna stiger medan allt annat, såsom löner och priser på varor är densamma. "Detta gör att folk får det svårare att överleva, inte överleva direkt, men svårare att klara sig, förstår du".

Tillbaka till butiksägaren bakom kassan.

- Vad tycker du om Alexis,  premiärministern?

- Han är ung. Och det är  bra. Och han tänker inte bara på sig själv. Men Grekland har haft problem i 30 år. De har vetat om det länge. Men vi, folket, har inte vetat om det. Att det var såhär illa. De tar fel beslut. De tänker inte på oss greker.

Jag berättar att jag hört att krisen har "drivit" folk till självmord och frågar om det verkligen stämmer.

En ny kund kommer upp till kassan för att betala en vara och vårt samtal avbryts. Jag ställer mig på sidan av kassan och väntar otåligt på att kunden ska bli klar och vi kan fortsätta vårt samtal.

Tillslut blir hon klar och avlägsnar sig från butiken.

- Sjutusen.... 7000 har tagit livet av sig.

- Sjutusen? upprepar jag.

Jag kan omöjligen kolla om det verkligen är 7000 eller om det är en siffra som ändras allt eftersom den sprids. Men jag googlar på ämnet och hittar flera artiklar som beskriver en ökning av självmord och depressioner i Grekland under krisen. En artikel beskriver till exempel en ökning av självmord med 35%.

Pengar är inte bara pengar. Utan så mycket mer, som frihet och autonomi. En nyligen publicerad forskningsstudie visar på ett samband mellan pengar och välmående. Mer pengar i kassan gjorde folk gladare och de mådde bättre. Sambandet är inte linjärt och stora summor pengar gör inte folk extra lyckliga. Men vi kan inte förneka att det finns ett samband mellan mående och ens ekonomi.

I Nederländerna börjar just nu en forskningsstudie på Utrech universitet där man undersöker vad som händer om man ger folk pengar utan att kräva att de behöver jobba för dem, en typ av medborgarlön. Vi får invänta resultatet.

Jag går tillbaka mot hotellet. Solens gassande strålar plågar mig igen. 22 grader varmt under sommaren kanske inte är så dumt ändå.

Väl  tillbaka på hotellet beger jag mig till poolområde som bjuder på en stark lukt av sololja och bleka svenskar som paniksolar som om hudcancer aldrig hade existerat.

Men väl där i solstolen kan jag inte låta bli att känna en sorg och tänker: Vad har denna kris egentligen kostat, inte bara ekonomiskt, men också i mänskliga tragedier?

Elin Helander
Twitter @ElinHelander